Från äldre tider.....

Den västra av de två små stugorna byggdes av min farmors farfars far Gabriel Sandmark och några av hans släktingar och vänner från öarna runt omkring. Den östra stugan byggdes av fiskare från Kalvö, Dyngö och Gåsö.

Men det finns också berättelser om Hamnerö som en fristad för en fredlös brottsling som skulle ha bott där i början av 1700-talet, när Väderöarna var statlig egendom.

År 1759 köpte kapten Vilhelm Albrekt d’Orchimont hela Väderöarna av Kronan. Han ägde och drev Dykericompagniet som hade strandrättigheterna längs kusten, därmed också rätten till allt vrakgods som drev iland.

Gabriel Sandmark föddes på Marstrand 1797. Hans styvfar Jonas Berggren var kapare i Kronans tjänst, tillsammans med sin bästa vän Jonas Westbeck. Efter Kielfreden 1815 avskaffades kaperiet och de båda vännerna flyttade upp till Väderöarna. Berggren blev lots på Storön i Norra Väderöana och Westbeck blev plats-chef för Dykericompagniet. Även Gabriel blev lots på Storön. Vänskapen sprack emellertid i samband med den stora sjöröverirättegången i Rabbalshede häradsrätt 1829. Lotsarna frikändes i hovrätten, men nästan alla lämnade Väderöarna.

Enligt den muntliga traditionen åkte Sandmark och några vänner upp till kapten d´Orchimonts änka i Strömstad och köpte Södra Väderöarna. Hon lär på sin dödsbädd ha ritat upp öarna ur minnet och så delades fiskerättig-heterna upp. Gabriel Sandmark hade då 5/16 av Södra Väderöarna och de andra något mindre delar.

När de väl hade fiskerättigheterna behövde de någonstans att bo under fiskeperioden, som ända in på 1900-talet enbart sträckte sig från början av april till säsongens slut den 15 juni.

Gabriel och hans familj byggde den västra stugan 1833 och fiskare från Kalvö, Korsö, Dyngö och Gåsö byggde den östra stugan. Man seglade ut på natten till måndag och lade de större båtarna i ”Gåshålet”, söder om Hamnerö och rodde så in i viken med de mindre båtar man sedan drog hummertinorna med. De förtöjdes tvärs över sundet. Man kan fortfarande se hål i berget där järnspikarna slogs ner för att kunna förtöja båtarna. Båtarna tömdes på allt löst under natten, eftersom det snabbt kunde uppstå dyning och då snurrade de runt av vågorna. Var det hyfsat väder fick man passa på att sticka ut och dra tinorna tidigt på morgonen innan det började blåsa.

forts. nästa kolumn

.....till nyare tider

Det bodde upp till 6-8 personer i varje stuga och intill dörren fanns det en vedkamin där man lagade maten. Alla hade varsin lite nätkasse med ett väle (flöte) med namnet på, så att man skulle veta vems potatisen var. Öster om viken finns en liten damm med färskvatten som användes för matlagning och att tvätta sig. På våren rensade man dammen ordentligt för att förbättra vattenkvaliteten. Dricksvatten hade man oftast med sig i glasflaskor hemifrån. Det blev mycket salt sill och saltat kött med potatisen under de perioderna.

Den västra stugan brann ner helt till grunden en gång på 1870-talet, men byggdes upp igen av Gabriel Sandmark och övriga delägare.

Det var nödvändigt att kunna övernatta där. Med de större båtarna tog det flera timmar att ro över fjorden. För det mesta var man tvungen att vara uppe i gryningen innan vinden tog i eller att strömmen blev för svår.

När man vid tiden för första världskriget installerade motorer i båtarna kunde man köra fram och tillbaka under dagen, med ett undantag, under Andra världskriget. Då var det ransonering för drivmedel och man blev tvungen att ta stugorna i bruk igen. I början av 1960-talet tog sig Kville hembygdsförening an att sköta dem och det gjorde man långt in på 1980-talet, sedan avsade man sig det.

Morgan och Björn Sandmark på Hästvom startade 1991 en insamling och fick ihop pengar för byte av fönster och fasader. Bohusläns museum bidrog då med 4000 kronor, och därefter ytterligare en gång några år senare. Museet har meddelat att man inte kan ta över skötseln, eftersom man då behöver lösa ut fastigheten och det numera genom arvsskiften är ett hundratal delägare. Därför ligger det kvar helt på ideella krafter.

På 90-talet var även en grupp från Kalvö engagerade. De senaste åren har projektet drivits av oss på Hästvom.

Björn Sandmark

(På bilden ovan till vänster syns min farfar John och min farbror Tore ombord på "Fursten", en fiskebåt som gjorde lång och trogen tjänst. Inlagd uppe i vänstra hörnet är en bild som vi tror föreställer Gabriel Sandmark.)

Välkommen

Det står var och en fritt att använda stugorna för raster eller övernattning, men inte mer än en natt per gång. Det är många som vill utnyttja möjligheten. Det finns inga kommersiella intressen som kan hävda nyttjanderätt, utan det är en övernattningsstuga på samma sätt som det finns härbren i fjällen med till övernattning när man passerar förbi.

Man får givetvis inte använda öppen eld inne i stugorna på grund av den stora brandrisken. Om det ändå skulle börja brinna så finns det brandsläckare i varje stuga och snälla, låt dem stå kvar - tills den dag då de är det enda som står mellan räddning eller ruin.

Kort o gott skall man lämna stugorna i det skick man fann dem, eller bättre. Det finns ingen soptömning, så alla är ansvariga för att ta med sig det man tagit dit. Håll rent, håll vårdat.

Varmt välkomna till Hamnerö, en unik plats på västkusten!

PS. Skriv gärna i gästböckerna.

Att bidra

Du som har besökt Hamnerö eller helt enkelt bara finner dessa unika stugor värda att bevara: Vill du bidra till stugornas fortlevnad, swisha då gärna en slant till: 1233471687

Arbetet gör vi idéellt, så länge vi orkar hålla på. Under sommaren 2020 fick västra stugan för första gången tjärpapp på takets västsida. All läkt byttes också ut vilket var helt nödvändigt. Trasiga pannor ersattes med "nygamla" i gott skick som vi har samlat på oss.

Likadant gjordes med östsidans tak sommaren 2021. Tak är alltid det viktigaste att åtgärda.

2022 gjordes lite nödreparationer på Kalvöstugans fönster, samt målning. Norra vattbrädorna fick plåttäcke.

Senast nu under sommaren 2023, har vindskivor bytts ut på Kalvöstugans södergavel och vattbrädorna är ersatta av plåt. Det är inte traditionsenligt men livslängds aspekten fick väga tyngre här.

Men allt material kostar förstås pengar. Varje litet bidrag är mycket välkommet, var så säker!

Vi tackar ödmjukt för de bidrag som vi hittills har fått in. Täcker en del av renoveringsarbetet!